,.-
Jag minns första gången du kysste mig på mun och hela världen blev min för en stund. Du var så vacker och allt jag kunde önska, du var som en flod som var menad att följa..
- Men alla sagor slutar någon gång, även denna korta lilla saga fick sitt slut men inte det slutet som jag ville ha.
Alla flyttar och vänder blad, jag är ensam med tankarna kvar så jag ber, kom tillbaks, jag orkar inte längre vara kvar med mina tankar. ända sen jag var ett litet barn har allt varit bra men nu är det skti varje dag, kompisar som flyttar och sedan går vidare, men jag är fast i skiten och jag lever inte livet. för jag är fast i ett liv med lagar och galler, alla flyr, men jag är kvar och jag faller. förr när jag titta in i spegeln såg jag mig själv men nu är det fel igen. dom vänner som jag har vuxit upp med ska flytta härifrån och jag är ensam i en kall värld dom vänder blad och börjar om på nytt, skiter i det som var och det som har betytt, och ingen tanke på att komma tillbaks, men jag känner en saknad som får mig att skaka och riva ner den mur som omringat mig och det känns inte okej för det sårar mig. Jag hade allt men det vände om, det vände håll så jag tänker tillbaka på sånt och känner den sorg för alla mina vänner, vi hade ju varandra, men gruppen är inte samlad. Jag vill bara ta mig tillbaks igen, jag älskar den tiden men allt är förvänt och jag vet inte längre vad jag ska göra, ska jag försöka eller är det inte lönt alls? Jag försöker att samla mig igen men det går inte för jag saknar det som fanns. det jag säger är sant, men allt är förstört, på grund av alla som bara tog allt förgivet. vän efter vän som försvinner och det känns inte okej för det sårar mig. jag vill att allt ska vara som förr, hänga med vännerna och bara ta det lugnt. men jag är ensam med mina tankar som får mig att vackla och sjunka ner sakta, långt ner på ett djup och det känns sjukt att aldrig finna ett slut för jag är ensam.
http://www.youtube.com/watch?v=pIPqBH-SJlY
