Rubriken är alltid den svåraste.
Okej det här är viktigt att du vet, hade först tänkt skriva ett brev men sen kändes det fegt, lika bra att bara säga som det är men de är inte lätt för när jag gjort det förr har dom som hört det bara stängt sin dörr och jag vet inte om jag borde chansa? förr i tiden var det lätt, men då var kärlek någonting som kändes rätt, bara tre ord ingenting mer men sen fick jag problem och innebörden blev så mycket mer men jag vill ändå vara ärlig mot dig, för du har alltid varit ärlig mot mig, men jag vet inte om jag borde chansa? jag får förklara mina känslor, jag vill inte leva om inte allting blir bra snart, jag vet vad jag vill ha. Jag vill bara vara med dig, vill du inte va med mig?
Jag försöker igen, stänger mina ögon och försöker bli vän med tanken på att du kanske kommer bli skrämd, jag vill vara ärlig, men är det okej? Jag har nästan försummat dig, inte visat att jag tycker om dig och nu vet jag inte om det är okej men jag måste få det ur mig.
Det här är min sista chans, tittar in i dina ögon med en klump i min hals och känner att det är dags att berätta allt men det kanske är dumt? men jag vill ändå försöka för du är allt jag har drömt om, jag har så mycket känslor, förlåt om jag gömt dom. det kan bli fel men jag vet att jag måste.
jag kan inte få det ogjort, jag önskar att du gav mig en chans att visa att jag faktiskt tycker om dig. och jag vill att du ska veta hur jag känner för dig, om det är okej?
de är ju uppenbart inte jag iaf
